Sjukhuskyrkan på Karolinska Reportage för Sändaren
Pastorn
Gunilla Wedin Halvardsson tänder ett ljus i avskedsrummet.
Att stötta föräldrar som mist ett barn är
sjukhuskyrkans vanligaste uppgift.
Neonatalavdelningens
personal går regelbundet i samtalsgrupper hos sjukhuskyrkan.
Noomi
Säften jobbar i sjukhuskyrkan som musikterapeut och håller
musikstunder på onsdagar på Astrid Lindgrens barnsjukhus
tillsammans med lekterapeuten Annica Janzon på avdelningen
för cancersjuka. - Med musiken kan man nå alla, säger
Noomi. Vi måste hela tiden ha en terapeutisk beredskap.
Man vet aldrig vad musiken kan utlösa. En sång som
Bä, bä, vita lamm kan väcka minnen hos
en förälder från den tid då barnet var
friskt.
Hans-Peter
Rasmussen har arbetat tolv år på sjukhuskyrkan som
socionom. En dag i veckan leder han gruppterapi för läkemedelsmissbrukare
på Magnus Huss-kliniken.
Nöddop.
Till de för tidigt födda barnen på neonatalavdelningen
kommer sjukhuspastorn Gunilla Wedin Halvardsson ofta för
samtal med föräldrar eller dop. Ibland är det
bråttom med dopet och då finns en färdigpackad
korg med ljus och dophandlingar. Gunilla tycker att det är
viktigt att ha på sig röklin med stola under dopceremonin.
På
onsdagar håller sjukhuskyrkan mässa i sina lokaler.
Det är inte så ofta besökare hittar dit, men
de håller mässa ändå, för sin egen
skull. Idag har en besökare kommit.
Det
är en hel del saker som ska med till avdelningen där
sjukhusprästen Mona Lindberg ska hålla söndagsgudstjänst.
Mona
Lidberg stannar kvar en stund efter gudstjänsten för
att prata med besökarna. Idag kom tre personer. - Det är
normalt, säger Mona.
Hans-Peter
Rasmussen får svara på många frågor
per telefon. En man ringer och frågar om han kan få
göra sin avlidna far fin inför begravningen.
Sjukhuskyrkan
håller omkring 50 barnbegravningar per år. Prästen
Mona Lindberg har på förmiddagen samtalat med ett
föräldrarpar som mist sitt barn på morgonen.
Efter lunch har hon en inplanerad barnbegravning. - Det är
en tung dag idag, säger Mona.
